fan.

Jag hatar att du har fastnat i mitt huvud, de vill säga i mina tankar. Jag hatar att saknar dig, jag hatar att jag älskar dig. Det känns som att jag aldrig kommer komma över dig, eller komma över gör man alltid men denna gång känns det som att jag inte kommer klara av att komma över helt och hållet, för du gjorde mig verkligen kär, och du var tvungen att gå när jag hade det som svårast, det är nog därör det kommer att bli extra svårt, för det var dubbelt så jobbigt att det tog slut när jag hade andra saker som var jobbiga jag hade verkligen behövt dig, allting är så mycket svårare utan dig. Varför var det just jag som blev besatt.. jag orkar inte med det här det tar verkligen kol på mig, även om jag inte sitter inne och deppar över dig så, saknar jag dig och tänker på dig som inihelvete.. det gör ännu mer ont att ha en säker vetskap att det aldrig blir du och jag igen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0