jssf

Det har varit en så jävla jobbig period ett tag nu en period där jag behövt inse och utse. Det har gjort ont det har varit skönt det har varit förvirrande, men framför allt givande.

Jag har insett vilka som verkligen är mina vänner vilka som är mina kompisar, jag har valt bort några som har varit väldigt viktiga för mig, men som bevisat att jag inte är lika viktig för dom som dom är för mig. Jag har fått se med mina egna ögon vilka som verkligen finns där för mig som ställer upp som kan leva upp till sina ord som är mogna och är kapabel till att hålla vänskap vid liv. Tillit är det viktigaste för mig och jag vet nu vilka jag har tilit för. Några få personer som jag trodde jag behövde, insåg jag till slut att jag kunde må bättre utan. Jag har insett att killen jag jag var kär i den andra killen jag någonsin varit kär i han var den andra jag har fått kommit till insikt med att han faktiskt inte var killen i mitt liv, killen jag skulle spendera min tid med, även fast jag trodde även fast jag ville, så var det vi som var rätt för varandra. Jag har insett att två stycken som var mina allra bästavänner, faktikst inte var mina bästavänner det var bara något jag trodde det tills som bevisade att dom aldrig kommer förändra sig, tills dom själva erkände att dom tycker om skadeglädje, det gör så ont att behöva välja det ska aboslut inte behöva vara så för man ska ha sina vänner runt omkring sig dom ska finnas där som jag finns för dom, för gör man samma sak tillbaka ska man inte behöva välja. Men nu var det så och det var det bästa jag kunde göra, jag såg inte det nu men jag kan se det nu på ett helt annat sett, dom höll verkligen på dra ner mig i skiten, men jag tog mig loss i tid... Jag är glad att jag har dom som jag har nu, hällre några få än tusen falska. Jag älskar mina vänner jag har kvar, tack vare dom har jag nu lyckats komma över denna period och kan äntligen vara glad igen.